Gravity
Ibland funderar jag mycket över dåtid, och så tänker jag på framtid. Varför blev det så? Och hur kommer det se ut sen? Men flest gånger skjuter jag bara allt åt sidan och lever här i dag. Jag mår bäst så. Jag vill så mycket, jag har många drömmar jag kommer uppfylla (det är jag säker på) men jag har många drömmar som har krossats i tio tusen bitar. Det kan göra ont det med emellanåt även om jag vet att man alltid repar sig igen på ett eller annat sätt...
Men mest av allt längtar jag efter att ha någon. Om ni bara visste hur mycket jag hade en gång i tiden. Jag hade verkligen allt jag kunde tänka mig, och det kändes så rätt. Jag vill att det ska kännas rätt igen, men jag undrar hur det ska gå till. It takes two to tango, som man brukar säga.
Nej nu ska jag runda av det här inlägget, var inte alls meningen att det skulle låta så himla deppigt. Men jag skriver det jag känner för stunden så nu blev det så här. Dags att dra igång senaste avsnittet av OTH innan jag ska sova. Puss på er, god natt ♥