SATC 2, på djupet
Sådana här filmer sätter alltid igång massa funderingar i mitt huvud... I bilen hem började jag fundera över hur andra människor ser på mig. Jag tror väl egentligen inte att dom tycker någonting om mig, eller jag menar - dom som inte känner mig kan ju inte uttala sig om mig? Men det gör dom väl troligtvis ändå...
Det finns så mycket folk inte vet om mig. Fast hur ska dom kunna veta när jag knappt känner att jag vet själv längre? Finns så mycket jag skulle vilja ha, så många människor jag avundas. Men jag vet inte hur jag ska ta mig dit. Jag kommer väl alltid vara jag. Om det är bra eller dåligt vet jag inte. Jag har liksom börjat tappa hoppet lite och vet inte vad jag ska tro på längre...
Nu ska jag gräva ned mig under täcket. God natt...