Frågor
vet precis vad du talar om - om det handlar om en person som betyder väldigt mycket för en och som man delar sitt liv med ...
har själv varit (är) i ett förhållande där jag blivit sviken och bedragen så många gånger att jag tappat räkningen.
Inte bedragen rent fysiskt, utan att någon man älskar ljuger en rätt upp i ansiktet och gör saker med andra människor som man absolut inte tycker är okej.
Jag är ingen bra förebild, för jag har förlåtit o förlåtit, saken är den bara att ju mer man förlåter desto mindre litar man på personen ifråga o desto jobbigare blir situtaionen.
Ett förhållande utan tillit funkar inte, men samtidigt funkar inte jag utan honom... :o
Kanske inte alls är dessa tankar du går igenom , men tänkte att det kanske värmde om du visste att det finns fler som har det lika förvirrande o jobbigt, på samma eller något annat sätt.
Kram på dig tjejjen !
Jag var i samma sit som Johanna skriver om nedan och fy fan vilket helvete det var...
Man mår så himla dåligt och e psykiskt påfrestande. De positiva var för mig att när väl hoppet försvann (vilket de alltid gör tillslut). Så bestämde jag mig... och efter det har det känts så mkt lättare.
De går bättre för mig utan honom, det är så skönt att inte längre gå omkring hemma och känna sig ensam och besviken över någon som man vill ha och älskar... Jag har bara mig själv och jag mår mycket bättre utan honom (vilket jag aldrig trodde för ett år sen)...
Ojj va jag babblar här... hahaha.... fastnade bara lite..
Nu vet jag inte vad för sit du är i... Men oavsett vad så kommer tiden att utvisa vad som känns bäst och rätt...
Take Care
